2019-11-01
November började med samma typ av väder som oktober slutade med. Det var alltså mulet. Inget regn på morgonen, svag vind och 17 plus, luftfuktighet hög.
Även fiskmåsar behöver mat tycker nog denna kvinna som utfordrade dom. Oj vad dom skrek och flög runt. Precis som måsar alltid gör.
Så här kan man också parkera. Skulle aldrig göra det och blockera trottoaren för gående. Men här är det tydligen helt ok. Det var en portugis som stod här.
Borta vid bombeiros så var det 10 – 15 husbilar som hade parkerat där.
Det är helgdag här i dag. Det är Alla Helgons Dag. Mycket lugnt på stan och nästan ingen trafik alls. Många affärer har stängt men barer/restauranger och dom stora matvarukedjorna har öppet precis som vanligt. Så klart hade ju även dom så kallade ”China” butikerna öppet vilket dom har jämt här.
På eftermiddagen så satt Zacko och pep så ynkligt vid dörren och ville helt klart gå ut. Det var inte egentligen tid för honom ännu men när han markerar så tydligt så är det bara att ta ut honom. Och nu började det regna, en liten lätt skur.
Han hade mycket bråttom över gatan till gräsmattan. Där letade han med största brådska efter en bra plats att lägga sin hög. Han var lite lös i magen men inte mer än att han skulle leta upp en för honom bra plats att lägga den på. Sedan så hade han brått om hem igen. Efter en stund så slutade det regna.
Ibland är dom lite knepiga våra älskade fyrfotade vänner.
Han hade sedan inga problem med magen och det var ju skönt.
I kväll så åt vi färskt stek fläsk med en god löksås samt kokt potatis. Detta fläsk i tjocka skivor kryddar jag friskt med salt och svartpeppar och det får ligga i ca en timme. Sedan så kokar jag skivorna i drygt en halvtimme. Sedan så steker jag skivorna till dom är lagom brynta. Kokt potatis och en god löksås serverar jag till. Och så himmla gott det var i kväll.
Nu hoppas vi på ett par timmars sol i morgon.
I kväll så går mina tankar till dom i min familj som finns på andra sidan. Ska dela med mig av ett minne som är från 1992. Det var på min pappas begravning. Mina söner var då 15 respektive 5 år gamla. Dom gick tillsammans fram till kistan med sina blommor som dom lade på kistan och bugade sig så fint. Med det vill jag säga att så klart ska barn vara med på begravning. Även dom behöver ett avslut av någon som dom älskar.
Sedan dess har jag tagit farväl av flera högt älskade familjemedlemmar som jag tänker på ikväll och även andra kvällar.
Med några tårar i mina ögon så är det allt för i kväll.