Ny månad

2021-02-01

Molntäcket ligger stabilt kvar över oss i Peniche. Det var 15 till 18 plusgrader så det är rätt så milt tycker jag. Blev lite lättare regn under eftermiddagen, 2 gånger, och även på kvällen. Mer som förhöjd luftfuktighet. På Zackos numera stora och fluffiga päls läggs dropparna som ett tunt ytligt lager. Om jag har tur så hinner jag torka av honom innan han skakar på sig. Då blir det lite blött i hans närområde. Men det är ju bara vatten så vad gör det om hundra år.

”Bara man är varlig” av Torkil Damhaug har jag läst nu.

Denna bok tyckte jag var mycket bra och spännande. Man blir fullständigt bortkollrad och lurad på olika håll flera gånger. Inget är vad det ser ut till att vara. Det är verkligen en psykologisk thriller. Slutet var mycket brutalt och otäckt.

Baksidestext:

Axel Glenne, sonen till en krigshjälte, driver en lukrativ läkarmottagning och lever ett till synes harmoniskt familjeliv. Morgonen efter en tung jour händer det som kommer förändra hans tillvaro helt: En kvinna hittas död med skador som ser ut att komma från en björn. Kort därefter hittas ännu en kvinna riven och dödad. Förutom de brutala skadorna verkar kvinnorna inte ha någonting gemensamt … utom Axel.

Bara man är varlig är en psykologisk spänningsroman om skuld och hämnd, författad av spänningsmästaren Torkil Damhaug som hyllats av bl a Tove Alsterdal, Lotta Olsson (DN) och Magnus Utvik (SVT).

Det blir mycket stillasittande nu vilket det faktiskt är nästan jämt. Tur jag har Zacko att gå ut med flertal gånger om dagen. Numera är han inte så pigg på att följa med ut han vill hellre ligga i soffan och sova. Men med lite övertalning hänger han med på en kort långsam promenad. Förutom på morgonen då det alltid blir en längre promenad och då är han pigg och trampar glatt iväg. Hemma igen så vill han ha lite godis och sedan äta lite ifrån matskålen. Sedan sova igen bredvid matte i soffan. Ibland så kan han få ett så kallat pudelfnatt och springa runt och det känns så kul. Efter ett sådant fnatt blir han jättetrött. Men så roligt att se gamla vovven fara runt nästan som en unghund. Vad jag är mest rädd för då är att han ska skada sig. Han är ju så ivrig och varken kropp eller ben hänger riktigt med ibland.

Här finns inte så mycket att titta på så när det händer något så sitter man och glor på det.

I dag var det så att städerskan (som städar här minst två gånger varje dag) skulle tömma soptunnan som står en liten bit ifrån vår husbil. Det blåste lite och marken sluttar. Hon har en stor vagn där hon lägger soppåsarna. När hon lyfte på locket till soptunnan så blåste det ner innan hon han få tag i soppåsen som låg där. Hon var tvungen att hålla den andra handen på vagnen så den inte rymde. Inte så lätt hade hon det. Hon försökte flera gånger med det gick inte. Då försökte hon parkera vagnen så att den skulle stå kvar. När hon trodde att den skulle stå kvar så hon släppte den och använde ena handen till att hålla upp locket och den andra till att ta upp soppåsen. Då passade vagnen på att rymma! Då fick hon fart och ilade efter vagnen för att fånga in den. Det lyckades och soppåsen hamnade där den skulle hamna.

Vi är lättroade nu för tiden. Detta flinade vi åt i några timmar.

Nu är snart första dagen i februari slut och sunt förnuft där det behövs verkar det fortfarande vara stor brist av.