Vackra planteringar i Moseldalen vid Minheim för tio år sedan
Trevligt med uteservering direkt på trottoaren.
2023-09-17
Denna dagen blev solig och varm, 20 plus i skuggan och riktigt rejält varmt i solen. Vinden var svag, kändes knappast. Gick en promenad, skönt att komma ut även om det var jobbigt att gå på gruset på ställplatsen. Sen blev det asfalt på vägen och där gick det bättre.
Hasse tog en promenad till Gotteboet som inte ligger så långt bort härifrån. Han kom tillbaka med en stor påse med blandat godis bara med papper på Så vi kan ha det framme i skålen på bordet. Kommer att räcka länge.
Trodde att BiÖ hade stängt i dag för så stod det på internet. Men en stund innan tolv så kom det hit en massa personbilar och parkerade och även några husbilar kom hit. Så öppnades grinden och dom började köra in på området. Kollade en gång till på deras hemsida och där stod det att i dag var det öppet 12 – 16 och det bjöds på våfflor. Aha, Då förstod jag varför det kom så mycket folk. Vi gick inte dit.
I kväll blev det schnitzel (fryst) och jag gjorde egna pommes i af. Smakade gott. Beasås (till schnitzeln) eller majonäs (till pommesen) vilket man ville eller både ock.
I morgon fortsätter vi söderut rakt ner genom Skåne.
”Frukta tystnaden” av Robert Bryndza Var en av dom bästa böcker jag läst på sista tiden. Verkligen en spänningsroman av hög klass. Man måste bara fortsätta läsa sida efter sida för att ta reda på hur det går. Händer verkligen mycket hela tiden.
Baksidestext:
”Tror du att Will tog sitt eget liv?”
Min fråga ekade mot de vita kakelplattorna i sjukhusets kalla, grottliknande bårhus. Wills kropp låg på stålbordet framför oss, fridfull och surrealistisk under ett vitt lakan. Jag lutade mig ner och lade min panna mot hans. Tysta tårar rann nerför mina kinder. De kändes varma och han kändes så kall. Det hade gått fem dagar sedan han dog och min sorg kändes tung, som en stor, mörk massa som tryckte ner mig.
När Maggies man, Will, skjuts ihjäl i deras hem i London tror hon att han är offer för ett inbrott tills polisen berättar den chockerande nyheten att Will var den som tryckte på avtryckaren.
Maggie är uppslukad av sorg och frågor. Will var inte självmordsbenägen. Han hade så mycket att leva för.
Efter begravningen flyr Maggie London och reser till deras semesterhus på en liten kroatisk ö, som behöver stängas inför den annalkande vintern. Väl där får hon ett oroande brev, skrivet av Will men poststämplat efter hans död. Ett brev som innehåller ledtrådar till en mörk hemlighet.
När Maggie börja sätta ihop pusselbitarna upptäcker hon att Wills död är kopplad till någon från hans förflutna… Någon som kommer att gå extremt långt för att hålla Maggie tyst.
I Sverige får man ju inte ha servering på trottoarerna för då kan inte handikappade ta sig fram där.
Precis som alla bestämmelser som gäller när man ska bygga hus. Tänker att svenska myndigheter hade fått spel om de sett byhusen i byarna i södra Frankrike och Italien. De kan absolut inte klassas som handikappvänliga. Men om man behöver vissa hjälpmedel så bistår staten med det här nere.
Ha det så bra!!!
Det är en viss skillnad. Att ta sig fram med hjälpmedel är inte så lätt varken i Sverige och söderut. Men det är absolut mer tillgänglighetsanpassat i Sverige än i övriga Europa. Att staten bistår med det betyder inte att det är enklare att ta sig fram med dessa hjälpmedel.